Sarah´s in och Lotsen
Lite inspiration
Sommarvenissage på Björkö
Foto: zgalleri
I rosträdgården
Foto: zgalleri
Foto: lånat ifrån nätet
Constance Spry med sina blårosa blad är nog min absoluta favoritros i samlingen. Döpt efter en kvinna som vågade ta för sig i en tid då detta inte hörde till vanligheterna. Som konstnär och affärskvinna skapade hon dom mest fantastiska blomsterarrangemang tänkbara. Mest känd blev hon för att ha arrangerat blommorna på hertigen och hertiginnan av Windsors bröllop. Hon fyllde även deras hem i Frankrike med sina skapelser. Hon kunde se skönheten, inte bara i rosor utan även i ogräs, grönkål och kvistar. Det finns inte några direkta regler för att skapa vackra blomsterarrangemang utan det handlade om att ha öppna ögon och våga. Våga följa sitt hjärta eller som hon själv uttryckte det "follow your star".
En odödlig bukett
Sommaren blev höst och den röda vallmon blev till vackra fröstänglar i en lila kristallvas. Älskar färgerna och formerna. En bukett att ha hela vintern som en påminnelse om att ljuset kommer tillbaks igen, även om det inte alltid känns så nu i november.
En oktoberdag i ateljen
Vintern är snart på intågande med glögg och julplanering men än dröjer sig några vackra höstdagar kvar. Inne i atleljen är det ljust och kreativiteten flödar. Just nu kommer inspirationen ifrån gamla släkthistorier utifrån öarna. Passerade dagar och människor som jag minns dom, äntligen förevigade på duken.
Konstnär Jonas Utterberg
Jonas Zander Utterberg
Timmarna försvinner, tiden blir diffus.försvinner, tiden blir diffus.
Timmarna försvinner, tiden blir diffus.
Skapandet är en del av mig. Ett sätt att se, världen, stunden, nuet. Jag vill lämna ett avtryck av mig, väva in mina tankar. Målet är där, drivkraften att alltid vilja mer, ha nya idéer att kämpa för. Nya fullträffar att se fram emot. Jag är Konstnär. Vare sig jag vill det eller ej. Måste utvecklas, testa och experimentera.
Kniven skapar skärpa och ljus. Skär genom färglagren och tar fram underliggande nyanser. Blandar färgen på duken, den blir nästan självlysande då. Får en helt annan lyster och intensitet än när man blandar på palett. Men det är en svårare teknik att behärska, man måste känna till hur färgerna reagerar tillsammans för att få resultatet jag vill uppnå. Linjerna måste bli djärva, jag kan inte vara rädd eller tveka. Vill inte ha en förutsägbarhet, då bli de ointressant för ögat.
Jag krigar med mig själv. Inte förfina det, jag vill få det rått och avklätt. Inte ta bort historian bakom, träets ådring och berättelse. Konsten skall ge mer än den njutning färgerna ger, känslan och atmosfären av något annat. Det var så det började för länge sedan. Jag klarade inte av att se hur gamla hus begravdes av grävskoporna i stora högar. Ett kulturarv som försvann utan någon känsla av värdighet. Jag rotade och släpade på gammalt virke, tegelpannor och skrot och skapade sedan mina bilder av husen. Eldsjälar började ringa och skänka bort de dom hade räddat. Prismor, nycklar, kritpipor och vackra flaskor. En jättestor båtventilation i ärgad koppar och plank från sjöbodar och bryggor surrades fast på bilen och gjorde den till en rullande turistattraktion när vi skulle hem från Koster. Vi fick beställa fraktbåten istället för att ta färjan som vanligt folk.
Det finns många skickliga yrkesmän som klarar av att kopiera stora konstnärer som Picasso, Matisse, Manet. Kan t.o.m med vara skickligare än originalet men de är inte konstnärer, de saknar den konstnärliga framåtrörelsen. Konstnärens jobb är att hitta nya vägar och bilder.
